De gränser vi känner idag har inte alltid funnits. Och en del gränser eller indelningar som funnits känner vi inte längre till. Medan andra lever kvar som kända begrepp men utan någon praktisk betydelse idag. 

Att tala om en bygd är då lagom diffust när vi ska tala om något som i forntiden inte var geografiskt bestämt så som idag. Och för att berätta Blomskogs historia behöver vi blicka utanför såväl Nordmarken och till och med utanför det som kom att bli Sverige.

Alla de olika befolkningar som alltsedan stenåldern hittat till Blomskog och Nordmarken har kommit söderifrån, upp med de långsmala sjösystemen men också över Vänern, via Värmlandsnäs. Detta långt innan några riken eller gränser fanns så som vi känner dem idag. 

Bronsålderns stora hällristningsområde i Tanum, Bohuslän har säkerligen på något vis ett samband med hällristningarna i Norges Östfold som uppträder i Idefjorden och längs Glomma. På ännu närmare håll finns hällristningsområdet i Högsbyn, Tisselskog.

Nordmarken hör till den nordligaste utbredningsområdet för hällkistor och sådana finns också, om än få, i norska Östfold. Detsamma gäller för fornborgar.

Dagens Nordmarken, nordvästra Dalsland och östligaste delen av norska Östfold kom att bilda ett löst sammanhållet område som i Snorres sagor benämns "Markerna".

När så Sverige tar form som enat rike under 1200-talet kommer Nordmarken att höra till Västergötland och Dal, från 1500-talet till Värmland. Och det är från och med denna tid vi har skriftliga källor som nämner socknen Blomskog.

Kyrkorna får alltid en stor del av beskrivningen av en bygd. De är ofta äldsta byggnaden i socknen, de finns skriftliga källor och de hade en avgörande roll i bygden under många århundraden. Kristnandet var förmodligen den största samhällsomvälvningen i vårt land och Blomskogs kyrkohistoria är på flera sätt unik.