Höglund

Höglund

Höglund är passande nog beläget på en höjd, i norra gränsen av Östistugas åkermark. Höglunds trädgård fylldes av många olika trädslag, en del ovanliga för sitt område.

Gårdens historia


Sara Lisas arvslott

Egendomen Höglund har bildats av Sara Lisas arvslott från Östistuga och mark från Västistuga, som Anders Edvin köpte av Petter Pettersson (hemmansklyvning 1873).

 

1875 står Höglund klart

Den 23/11 1875 flyttade Anders Edvin Pettersson och hustrun Sara Lisa Brask från Trättlanda till det nybyggda huset på Höglund. 

 

Omgivningen

Åkrarna på båda sidor om huset var sedan gammalt uppodlade. Vägen upp till Höglund ledde vidare till Kärr, Vammerviken, och har funnits sedan lång tid tillbaka. På äldre kartor är källan på Höglund markerad, vilket den är ensam om. Inte ens källorna som fanns vid respektive närliggande gårdar är angivna på kartorna. Av det kan vi dra slutsatsen att Höglunds källa måste ha haft något som utmärkte den, kanske var den exceptionellt bra på att hålla vatten.


Träden i trädgården

I Höglunds trädgård planterades i början av 1900-talet många olika trädslag, bland annat ek, lind, alm och bok. Troligen var det Johan Arvid, son till Edvin och Sara Lisa, som tog initiativet till att plantera dessa olika trädslag, varav vissa är ovanliga på dessa breddgrader. Dessa träd finns tyvärr inte längre kvar.


Avtecknade gården

Nedan finns en blyertsteckning av grannen Georg Brask från oktober 1937. På den och fotona här på sidan syns den stora alm som stod vid sydöstra hörnet av Höglunds trädgård, i kanten av Östistugas åker. Man kan gissa av teckningen att almen redan då är cirka 50 år gammal, det vill säga från cirka 1880-talet. Den växte upp cirka en meter in på åkern vilket betyder att man medvetet måste ha valt att spara den vid plöjning och skörd. Den som brukade Östistuga vid den tiden var Lars Daniel Brask.

Höglund, 2000-tal, innan huset på 2010-talet började byggas ut.

Georg Brask står vid den stora almen som även syns på teckningen.

Almen stod i åkerkanten, men på Östistugas mark. Den torkade och stod länge som ett vitt skelett innan den fälldes på 1980-talets slut.