Nuvarande kyrkan

Invigd 1929 av biskop J. A. Eklund och ersatte då den gamla kyrkan som brunnit ned 1923.

Stommen är av tegel med tresidigt smalare kor i öster och ett 39 meter högt torn i väster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Långhusets tak är av skiffer.  

I kyrk-klockorna finns ingjuten metall från gamla kyrkans klockor.

Altarskåpet har målningar av professor Olle Hjortzberg, konstnären Tor Hörlin, Arvika har utfört utsmyckningen av koret och väggmålningarna över predikstolen och dopfunten.  Orgelfasaden utförd av bildhuggare Yngve Leyert, Lidköping. De tre ljuskronorna över kyrksalen är tillverkade av konstsmeden Lars Holmström, Arvika.

Vid dörren in till sakristian hänger själaringningsklockan i vilken kyrkvaktmästaren klämtar när en blomskogsbo avlidit. Klockan har skänkts av den från Blomskog bördige länskogvaktaren Johan Samuelsson.

I kyrkan finns även inventarier som räddades ur den gamla kyrkan då den brann 1923. Bland annat två altarkandelabrar från år 1811, de två stora trätavlorna med namn på kyrkoherdarna i Blomskog –"Series Pastorum" –från 1572 och framåt, Karl XII:s kyrkbibel, den stora träkistan i sakristian. Vid branden förvarades den gamla mässkruden från 1700-1800-talen hos kyrkvärden Jordan Samuelsson,Näresbyn. 

I vapenhuset finns en häll av täljsten som vid gamla kyrkan användes som "plansten" , dvs det översta trappsteget utanför ingången till kyrkan. Just denna sten är ovanlig och fascinerande.

Utanför kyrkan finns sedan 1991 en sten med inskriptionen: "Till minne av de 662 Blomskogsbor som åren 1869-1935 utvandrade till Amerika"

Kyrkogården genomskärs av järnvägen, där den äldre delen är väster om, ner mot tjärnet. På järnvägen går idag endast cykel-dressiner. En minneslund finns på platsen för den gamla kyrkan vars utformning markeras av en stensatt kant. Järnkors från 1700-talet sattes också upp på minneslunden när den skapades 1991. Peller Norelius har i skriften "De smidda gravkorsen vid gamla kyrkplatsen i Blomskog" redogjort för vilka som dessa kors varit till minne för. Dessa kors är tyvärr återigen undanställda.

Gamla kyrkan

Lördagen den 24 mars 1923 brann kyrkan. Branden fick ett snabbt förlopp och kyrkan brann ner till grunden. Den var då knappt 300 år gammal.

Vi vet inte exakt vilket år den byggdes, men det finns en ledtråd i ett register hos Riksarkivet i vilket det står att år 1629 fick herr Zacharias ifrån Blomskogs socken brev på 10 tunnor spannmål till kyrkiobygge. Med herr Zacharias avses kyrkoherden i Blomskogs gäll (pastorat) som även omfattade socknarna Vårvik, Torrskog och Silbodal. Detta bidrag från kungen verkar dock inte ha räckt till utan man har fått låna medel från bl.a. andra församlingar. På Nordmarks härads vårting 22:e och 23:e februari 1666  får två män från Silbodal i uppdrag att driva in en gammal skuld från Blomskogs församling. De båda männen ska "tillhålla Blomskogs församling , thet hon betalar Silbodals församling, hvad hjälp hon gjort hafwer till Blomskogs kyrkobyggnad i sal. herr Zacharias tid." 

Zacharias Reinholdi var kyrkoherde i Blomskog  från1610 till sin död 1639.

Därav kan vi sluta oss till att kyrkan troligen byggdes någon gång 1629-1639. Att kyrkan byggts under 1600-talet styrks av att kyrkobyggnaden visar stora likheter med Silleruds gamla kyrka, byggd 1662  och Trankils kyrka som genom dendrokronologisk analys visats vara från 1600-talet i sina äldsta delar.

Blomskogs gamla kyrka var uppförd av liggtimmer, knuttimrad med laxade hörn, troligtvis spånklädd utvändigt från början. Långt senare blev den in- och utvändigt brädfordrad. Byggd som en enskeppig kyrka med portal i väster och ett smalare kor. År 1695 byggdes en sakristia på nordsidan. Kyrkan har vid något tillfälle förlängts åt öster. 1697 skriver man om "gamla" och "nya" kyrkan vilket man tolkat som före och efter förlängningen, som då ska ha skett senast 1697.

De äldsta bevarade Kyrkans räkenskaper börjar med en specifikation över inkomster och utgifter för åren 1679-1687 där det i överskriften på sidan står: "sedan fienden kyrkorna och församlingen spolierade". Detta är direkt efter att Gyldenlöwsfejden drabbat västra Värmland. Formuleringen om kyrkorna i plural är märklig men den skulle kunna avse all kyrkorna i Blomskogs pastorat. Hur förstörd var Blomskogs kyrka? Så mycket att man behövde bygga ett nytt långhus som man då passade på att göra det längre? Var skadorna så omfattande att det var därför man 1697 talar om den gamla och den nya kyrkan? Det enda vi kan vara säkra på är att kyrkan inte helt hade bränts ner, eftersom den medeltida portalen fanns kvar.

Tornet byggdes 1701, den södra korsarmen 1746. Sakristian flyttades 1765 till en nybyggd del bakom altaret, på kyrkans östras sida och istället byggdes en korsarm åt nord i samma storlek som den på södra sidan. Kyrkan höjdes några timmervarv, man satte nya valv i taket, ny stenfot, nya fönster och golv. Det var då kyrkan fick den plan den hade ända tills 1923 då den brann ner. 

I minneslunden på Blomskogs kyrkogård kan man idag se gamla kyrkans plan plan illustrerad med en stenkant. I mitten står en minnessten med inskriptionen:"På denna plats stod Blomskogs kyrka från omkring 1600 till 1923. Herrens ord förbliver evinnerligen".

Kyrkans smidda tornspira med vindfjöjel står monterad en stenfot placerad där den gamla kyrkans torn stod, se nedan bild: 

På  de foton som finns är kyrkan vit men enligt notering år 1830 var kyrkan då utvändigt spånklädd och rödfärgad.  Och det finns ett foto över prästgården från 1876 där man ser kyrkan i bakgrunden, den är mörk på det svart-vita fotot, dvs vid den tiden var kyrkan fortfarande röd. År 1896 målades kyrkan vit. Arbetet utfördes av J.A. Engström, Årjeng.

Den tidig-medeltida dopfunten av täljsten som fanns i kyrkan överlämnades till Statens Historiska Museum i Stockholm efter att intendent Djurklou besökt Blomskog vid mitten av 1860-talet. Läs mer här om Dopfunten från Blomskog.

Stavkyrkan

Många svenska kyrkor, särskilt träkyrkor från 1600-talet och senare, anses haft en föregångare och att det sannolikt varit en stavkyrka. Det kan finnas t.ex. en medeltida dopfunt som mer eller mindre självklart tas som bevis för att det funnits en samtida kyrka. Men det är också vetskapen om att Sverige kristnades långt före 1600-talet och därför ett givet antagande att det måste funnits en tidigare kyrka. Även om det inte finns några skriftliga källor eller arkeologiska undersökningar som bevisar det.

Men i Blomskog finns det verkliga bevis på att där funnits (minst) en stavkyrka. Den hade troligen likheter med Haltdalens kyrka på bilden till höger.

Det var när intendent Djurklou besökte Blomskog vid mitten av 1860-talet som han upptäcker en planka med djurornamentik. Baksidan av plankan används av kyrkvaktaren för granrishackning. Djurklou skriver 1867 till Kungliga Vitterhets Akademien att han anser plankan vara ett överstycke till en portal från en tidigare kyrka och att denna borde ha varit uppförd i samma stil som de norska stavkyrkorna. Senare kommer Emil Ekhoff att intessera sig för portal-överstycket i Blomskog i samband med hans forskning som 1914-16 presenterades i verket "Svenska stavkyrkor". Ekhoff besöker Blomskog 1901 i avsikt att utröna om det går att finna fler rester av en medeltida stavkyrka. Han finner dock inget, kyrkan var "mycket snyggt hållen" och det fanns inte skäl nog att göra ingrepp i timmerkyrkans väggar. Hösten 1902 får dock Ekhoff ett brev från en anonym avsändare, ställt till en professor i Kristiania (Oslo). Den anonyme brevskrivaren meddelar att han hört av en arbetsförman som vid en reparation av kyrkan i Blomskog fem år tidigare, hade upptäckt att inuti en resvikesvägg fanns tjocka plankor av furu som på ena sidan hade utskurna slingornament.  Ekhoff tog genast kontakt med kyrkoherden i Blomskog, K. M. Almqvist som var mycket tillmötesgående och ordnade så att församlingsbor satte igång att söka efter de omtalade plankorna. På nyåret 1902 meddelar kyrkoherden att man funnit sagda plankor och att han önskade ett nytt besök av Ekhoff som reser dit i februari 1903. Han får framlägga för kyrkostämman sin uppfattning om plankornas härkomst och stämman medgav att; "de fingo uttagas ur väggen och förvärvas för Statens Historiska Museum". 

Ekhoff dokumenterar och analyserar fynden från Blomskog. Han konstaterar att de ornamenterade plankorna är en portalomfattning som funnits i en stavkyrka. Detta bevisas av sättet de varit förenade med omgivande plankor. Alla delar av portalen är av furu och har aldrig varit tjärade. Ekhoff beskriver ingående plankornas alla delar; noter, tappar m.m. och utifrån detta hur plankorna suttit samman med omgivande väggplankor ("stavar"). Han beskriver likheter och skillnader med andra fynd av stavkyrkor. Han noterar särskilt en s.k. "fjäderkant" som icke återfinns i någon annan svensk stavkyrka men som däremot som regel finns i de norska.  Ornamentiken är uteslutande djurornamentik utan växter avbildade. Den är rik, "fyller varje fläck av ytan". Drakhuvuden och deras bandformade kroppar vrider sig om varandra utan någon symmetrisk ordning. Det har varit av större vikt att inte lämna någon tom yta på portalens plankor. 

Hur kom det sig då att delar av stavkyrkans portal fanns inne i den efterföljande timmerkyrkans vägg? Ekhoff menar att man på 1600-talet, vid bygget av timmerkyrkan, ville fortsätta använda den ståtliga portalen. Plankorna kortades och justerades på andra sätt för att passas in i timmer-konstruktionen. Men när tornet byggdes 1701 var inte längre portalen synlig på samma sätt och man verkar också ha ansett den vara för smal. Den hade fram till dess haft sin ursprungliga bredd, endast 90cm. Man kapade då det ena sidostycket av portalen med mer än hälften och överstycket togs bort (det som senare kom att användas för granriskhackning). Därefter sattes in nya dörrfoder och restes stolpar för att bära tornet och slutligen kläddes det hela med bräder. Stavkyrkan portal var nu inbäddad och dold i kyrkans vägg.

Att plankorna i portalen kortats av har gjort det omöjligt att med säkerhet säga hur kyrkan varit anlagd mot marken. Men troligen har den haft en stenfot, med syll, som sedan de stående plankorna (stavarna) varit fästa i. Utan stenfot hade syll och stavar ruttnat och kyrkan hade inte kunnat stått fram till 1600-talets början då den ersätts av timmerkyrkan. Stavkyrkorna börjar byggas på stenbädd på 1100-talet. Tidigare har endast stolparna stått i stenskodda hål och innan dess direkt ner i marken. Stenfoten förlänger livstiden och det finns i Norge kvar stavkyrkor ända in i våra dagar byggda på detta sätt.

När byggdes stavkyrkan?

Ekhoff försöker sig på en åldersbestämning av stavkyrkan baserat på portalens utformning. Att det helt saknas vegetabiliska motiv och heller inga inslag av romansk formgivning skulle tyda på en mycket tidig datering, före år 1100. Å andra sidan anser Ekhoff att de utskurna ornamenten är av ett slag som skiljer sig från 1000-talets slingor.  Hur plankorna fogats samman tyder på att de är av en yngre, mer utvecklad byggnadsteknik. Han sammanfattar detta med att datera stavkyrkan i Blomskog till 1100-tal. Det förefaller som han vill vara försiktig i sin slutsats och säger även att bristen på jämförelsematerial hindrar honom från att bestämma vilken del av århundradet.

Det finns ca 140st bevarade portaler, eller delar av, från stavkyrkor. Ungefär hälften betecknas som "praktportaler", Blomskogs-portalen är en av dem. Och bland dessa har Blomskogs portal en unik ornamentik. Faktum är att den mer än något annat påminner om Jellinge-stilen, en vikingatida djurornamentik från 900-talet. En skillnad är att de bandformade drakarna saknar tvärgående streck som är ett av kännetecknen för Jellingestilen. Men i övrigt är likheterna stora. Och att ornamentiken helt saknar växter eller andra romanska inslag ger Blomskogs-portalen ett vikingatida uttryck.

Dopfunten från Blomskog , som vid en första anblick kan te sig lik portalen i sin stil, skiljer sig i själva verket väldigt mycket. Den har en ornamentik med tydliga Romanska kännetecken med repstav, växter som slingrar sig och lejon. Portalen har inget av detta, dess kännetecken är entydigt vikingatida. Det är inte helt lätt att förstå vad Ekhoff menar med att ornamenten skiljer sig från 1000-talets slingor. För det gör de inte. Ett tyngre argument Ekhoff har, är hur plankorna fogats samman, att det gjorts med en teknik som  mer tyder på 1100-tal. 

Vad vi definitvt kan konstatera är att Blomskogsportalen stilmässigt inte tillhör Urnes- eller Ringerike-stil. Dessa båda kännetecknas av ett elegantare uttryck som är assymetriskt, med smala former och mandelformade ögon. Här förekommer både fåglar och växt-ornamentik. Tidsmässigt är de senare än Jellinge, ca år 1025-1150. Sen vikingatid, tidig medeltid. De båda stilarna sammanfaller, åtminstone i sin senare del, mer med det tidsspann i vilket vi har anledning att tro att stavkyrkan i Blomskog kom till. Men portalen har inget gemensamt med dessa. Kan vi därför utgå från att portalen är äldre? Eller var den "omodern" redan när den skars och sattes in i stavkyrkan? Stilar och traditioner lever ofta kvar lång tid lokalt. Portalen kan ha tillverkats på 1100-talet av någon skicklig trä-skärare i Nordmarken, någon som inte ännu nåtts av de förändringar som skett stilmässigt i mer centrala delar av Norge och Sverige. Folket i Blomskog kanske var nöjda med en vacker portal med en utsmyckning vars stil de kände igen från gammalt. Svagheten i en sådan hypotes är att tekniken som plankorna sammanfogats med mer tyder på 1100-tal.

Sanningen är att vi inte vet när den första kyrkan byggdes i Blomskog, eller ens hur många kyrkor som kan ha funnits före 1600-talets timmerkyrka. Vi vet inte ens när de första Blomskogsborna blev kristna eller hur det gick till.  Läs mer här om kristnandet.

Var stod stavkyrkan?

Troligt är att stavkyrkan stod på samma plats där 1600-talskyrkan byggdes. Det var inte ovanligt att man bytte plats för kyrkan, särskilt då en äldre träkyrka skulle ersättas. Så skedde t.ex. i Silbodal, Sillerud och i Vårvik. Finns inga uppgifter om att så har skett i Blomskog men en notering i kyrkans årsbetraktelse 1893 har uppmärksammats för att den skulle indikera att tidigare kyrka funnits i Torkilsbyn. Det var i samband med diskussioner om att utvidga kyrkogården som det framfördes begäran om att istället anlägga en separat begravningsplats i Torkilsbyn.  Skrivningen är; "kyrkogårdens anläggande istället för vid gamla platsen, vid den sk Bingen i Torkilsbyn". Detta syftar ju närmast på att de som yrkat denna begäran vill ha en begravningsplats i Torkilsbyn istället för vid gamla platsen, det senare som då syftar på den befintliga kyrkogården kring kyrkan.  Tar vi oss friheten att bortse från ordet "för" blir istället ordalydelsen "kyrkogårdens anläggande istället vid den gamla platsen, vid den sk Bingen i Torkilsbyn". Detta är onekligen en tydlig hänvisning till en gammal plats, för kyrkogård, och då också för en kyrka. Men kräver alltså en omformulering av texten.

Ett möjligen starkare argument för en annan plats för Blomskogs tidigare kyrka gäller också  Torkilsbyn. Nere vid Nedre Blomsjön, finns namnet Kyrknäset på nutida kartor. Apropå ovan så är detta en bit från Bingen som ligger ca 500m österut. L Borgström skriver i sin "Berättelse öfver en resa i Wermland" (1875) om en fyrkantig stenläggning i Torkilsbyn, att den ska vara tomtningen efter den gamla prästgården. I Torkilsbyn, strax norr om Kyrknäset, finns ett gravfält med bl.a. en fyrkantig stensättning, i Fornsök betecknas den som 7x5 meter men osäkert fynd. Rektangulära stensättningar som denna kan vara vikingatida och kan vara kristna. Dock talar inte stensättningens placering sett till väderstrecken för detta. Men det går inte att utesluta att den är kristen.  Det finns inga andra lämningar på Kyrknäset, marken har varit uppodlad sedan länge. Om där funnits en gammal kyrkogård kan man tycka att under årens lopp skulle skelett-delar eller andra fynd råkat plöjas upp. Och ett byte av plats för kyrkan borde ha varit ett ärende som avhandlats flitigt både i socknen och med stiftet, någonstans borde detta lämnat spår i skriftliga material. Vilket helt saknas. Men kan det vara ett gravfält med tidigkristna gravar? Att där fanns ingen prästgård eller kyrka men en plats med koppling till de första kristna i trakten. Och att detta levde kvar i människors minne en tid och fick i folkmun namnet Kyrknäset? Varför heter det så om det inte har stått en kyrka där? Hur länge har namnet funnits? Det finns dock inte angivet annat än på nutida kartan, inte i samband med Laga skifte, inte på Häradsekonomiska kartan, inte på Generalstabskartan. Är det en benämning som kom till på 1890-talets mitt, i samband med den önskan som fanns om en begravningsplats i Torkilsbyn? 

Det troliga är ändå att stavkyrkan stod vid Blomskogstjärnet, på exakt samma plats som timmerkyrkan sedan byggdes, eller i dess absoluta närhet. Det finns inga andra indikationer på att Blomskogs tidigare kyrka/kyrkor skulle ha stått någon annanstans i socknen. En arkeologisk undersökning skulle kunna visa om det finns stolphål, rester av stenfot eller något annat, på platsen för timmerkyrkan. 

Blomskogs kyrkas placering i socknen

Platsen för Blomskogs kyrka är till synes inte helt självklar där den ligger idag och av allt att döma alltid har legat. Förvisso vid ett vatten men detta i form av Blomskogstjärnet vilket inte särskilt många församlingsbor kunde nyttja för att ta sig till kyrkan. Blomma eller Breviken hade varit mer självklara platser för Blomskogs kyrka. Båda är väldigt gamla boplatsområden med forntida gravfält och andra lämningar. De ligger vid varsin större sjö, Blomma vid Lelång, Breviken vid Väster-Sil. Såsom omgivande församlingars kyrkor alla ligger; Torrskog, Vårvik, Silleruds gamla kyrka, Silbodal, Trankil. Se även karta och text till höger på sidan.

Om det ligger någon sanning i att det gått en pilgrimsled genom Blomskog (Olsmässevägen) så passar platsen vid Blomskogstjärnet bättre in. Bya-vägen från Gustavsfors norrut förbi kyrkan, genom Torkilsbyn, Ängebäck och vidare mot Holmedal har gamla anor som färdväg. Mellan Lofflund och kyrkan finns på östra sidan om vägen en fornlämning liknande en husgrund, som daterats till tidig/hög medeltid. Det har framförts teorier om att detta skulle ha varit ett kloster, eller, kanske mer sannolikt, ett rastställe för pilgrimer.

En annan möjlighet är att stavkyrkan har ett ännu äldre ursprung än från 1100-talet, eller en föregångare till den som var gårdskyrka för kristna i Trättlanda och Näresbyn. Och att när kristendomen får en organisation på plats i Sverige under 1100-talet valdes detta som plats för sockenkyrkan i Blomskog.

Åkrar och ängar norr och öster om kyrkan var troligen till vissa delar redan uppodlade när traktens bönder skulle bygga en kyrka. Söder därom var ett stort mestadels obebott område, ända bort till Sundsbyn i sydväst, Västra Trättlanda i ost och gränsen mot Dal i sydost. En del av socknen som man kunde skänka kyrkan utan att det innebar alltför stora uppoffringar för den tidens Blomskogs-bor.

Till Blomskogs prästgård hörde Töresbyn, Lilla Boda och Ekenäs. De som bodde där och brukade jorden anges i gamla handlingar som landbor eller torpare. På 1600-talet betecknas dessa tre hemman som Chrono-hemman eller Chrono-skatte-hemman vilket indikerar att de tillhört kyrkan och dragits in till Kronan i Gustav Vasas reduktion.  Kyrkan hade även tomter, torp och utjordar i  Vik,  Ed, och Näs. Noterbart är att samtliga dessa hemman ligger vid Nedre och Övre Blomsjön.

Ett jordbyte 1472 innebar att Gated/Gatan som innan dess hade hört till Näresbyn, tillföll kyrkan. Senare kom Gated att inlemmas med Töresbyns hemman. 

Var stavkyrkan Blomskogs första kyrka?

Det byggs på 1100-talet en stavkyrka i Blomskog. Det är ett antagande baserat på portalens och dopfuntens datering. Samt att Sverige kristnas under detta århundrade och mängder av kyrkor byggs runt om i Sverige. Att Blomskog blev moderförsamling för omgivande socknar kan också vara en indikation på att här tidigt funnits en kyrka.

Det finns väldigt lite som tyder på en annan plats i socknen för den kyrkan än vid Blomskogstjärnet. Vi vet dock inte om det var den första kyrkan som i början av 1600-talet ersattes av timmerkyrkan. Stod verkligen stavkyrkan i ca 500 år? När sedan många 1600-talskyrkor revs efter endast ca 200 år revs och ersattes av nya kyrkor, t.ex. i Holmedal, Silbodal och Sillerud. Detta skedde i och för sig inte endast på grund av kyrkans skick utan orsaken kunde också vara att den blivit för liten när socknens befolkning ökat.

De första stavkyrkorna hade stavarna eller stolparna nergrävda i jorden och därför en kort livslängd, ca 100-200 år. Var stavkyrkan i Blomskog byggd i en senare teknik med en syll som låg på en stenfot kan den mycket väl ha stått i 500 år. I Norge finns stavkyrkor av den typen kvar än i våra dagar. Men vi vet helt enkelt inte om stavkyrkan i Blomskog var socknens första eller om den haft en föregångare. 

Få kyrkor byggdes åren 1350-1600. Digerdöden och senare Gustav Vasa hade en hämmande inverkan på kyrkobyggandet. Man fick lappa och laga socknens kyrka så gott man kunde, det fanns inte varken ekonomiska medel eller politiska förutsättningar för att bygga en ny. När så reformationen var överstökad och befolkningmängden återhämtat sig fanns ett uppdämt behov av att ersätta landets äldre träkyrkor, vare sig de var stavkyrkor eller uppförda med annan teknik. Därav kom en byggboom för kyrkor på 1600-talet. I Nordmarken och på Dal byggdes ca 1635 Blomskogs kyrka, Östervallskog 1639, Laxarby 1600-talets mitt, Bäcke 1653, Vårvik ca 1660, Trankil 1600-tal men årtal okänt, Silbodal 1664, Holmedal 1686, Skilingmark 1690, Fröskog 1680. Samtliga har haft (minst) en föregångare men vi vet ingenting om dessa. En ledtråd finns dock i det faktum att samtliga socknar i Nordmarken och norra Dalsland har dopfuntar som i huvudsak dateras till 1200-tal.

Tidslinje för Blomskogs kristnande och kyrkobyggande, antaganden samt kända fakta:

• 1000-talet: I Trättlanda och i Fölsbyn, kanske i Torkilsbyn, kanske på fler ställen, bor det människor som övergått till den nya tron; Kristendomen. De utövar sin religion hemma på gården.  I Fölsbyn, på Borgåsen har man en byggnad som tjänar som gårdskyrka. Den har  utrustats med en vackert snidad portal. (alternativt att portalen fanns vid ingången till en byggnad där man tillbad asa-gudarna).
• Mitten/slutet av 1100-talet: Kyrkans organisation börjar ta form, Biskoparna i Skara sätter igång kyrkobyggandet och stiftet delas allteftersom in i socknar. I Trättlanda finns en stor gård och en i bygden mäktig man som skänker mark för kyrkobygge i västra delen av Trättlanda, söder om de uppodlade åkrarna, vid tjärnet. Här byggs en stavkyrka på stenfot. Den kan ha ersatt en gårdskyrka som Trättlanda/Näresbyns kristna haft här. Präster och munkar, antingen från Norge eller utskickade av Biskopen i Skara döper Blomskogsbor i tjärnet i Trättlanda och förrättar gudstjänster i den lilla stavkyrkan.
• Början 1200-tal: Blomskogs kyrka får en dopfunt i täljsten och dopen sker därefter inne i kyrkan.  Blomskog blir moderförsamling för Trankil, Silbodal och Torrskog. En prästgård byggs i Blomskog.
• 1200-1400-tal: Genom gåvor och testamenten utvidgas Kyrkans jord i Blomskog att omfatta Töresbyn, Lilla Boda och Ekenäs samt utjordar i hemman runt om Övre och Nedre Blomsjön.
• Ca 1350: Den engelska frun på Borgåsen i Fölsbyn, vars make dött i digerdöden skänker portalen från sin gårdskyrka, samt en stavkorssten, till Blomskogs kyrka.
• 1531: Klockskatten; Blomskog tvingas lämna ifrån sig sin storklocka.
• 1530-40-tal: genom Gustav Vasas reduktion återförs till Kronan det mesta av den jord som under tidigare århundraden skänkts eller testamenterats till kyrkan. 
• 1630-tal: En timrad kyrka byggs som ersätter den gamla stavkyrkan. Portalen får följa med och fortsätter att användas i den nya kyrkan.
• 1632 säljer Kronan Ekenäs hemman som då övergår i privat ägo och därmed inte längre kommer att tjäna som boställe åt kaplan eller annan medhjälpare till Blomskogs kyrkoherde.
• 1679: Kyrkan "spolieras" i Gyldenlöwe-fejden
• 1690-tal: Kyrkan repareras och förlängs i samband med detta
• 1701: Kyrkan byggs till med ett torn, stavkyrko-portalen täcks för och hamnar i en innervägg
• 1860-tal: Dopfunten överlämnas till Statens historiska museum
• 1903: Portalen upptäcks och demonteras för vidare transport till Statens historiska museum.
• 1923: Timmerkyrkan brinner ned.
• 1929: Nuvarande kyrkan invigs

*Det hypotetiska i ovan text rör framförallt portalen. Den kan mycket väl ha tillverkats för stavkyrkan i Blomskog. Syftet är endast att i Blomskogs kyrkohistoria försöka införliva sägnen om den engelska frun på Borgåsen i Fölsbyn och hennes gåva till kyrkan i Blomskog.